German Romantic, 1798-1840 was a German painter, specializing in fantastic landscapes, sometimes with demons and grotesque figures. Born in Cottbus, he drew the attention of prominent architect Karl Friedrich Schinkel, who cast him as a decorative painter. Blechen however aimed for higher work and began producing landscape paintings. In 1827 he went to Italy  Related Paintings of Carl Blechen :. | The Palm House on the Pfaueninel | Mountain Gorge in Winter | Grotto in the Park at the Villa d-Este in Rome | Badende im Park von Terni | The Gardens of the Villa d-Este |
Related Artists:
BRUEGEL, Pieter the Elder
Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1525-1569 (born c. 1525, probably Breda, duchy of Brabant ?? died Sept. 5/9, 1569, Brussels) Greatest Netherlandish painter of the 16th century. Not much is known of his early life, but in 1551 he set off for Italy, where he produced his earliest signed painting, Landscape with Christ and the Apostles at the Sea of Tiberias (c. 1553). Returning to Flanders in 1555, he achieved some fame with a series of satirical, moralizing prints in the style of Hiëronymus Bosch, commissioned by an Antwerp engraver. He is best known for his paintings of Netherlandish proverbs, seasonal landscapes, and realistic views of peasant life and folklore, but he also took a novel approach to religious subject matter, portraying biblical events in panoramic scenes, often viewed from above. He had many important patrons; most of his paintings were commissioned by collectors. In addition to many drawings and engravings, about 40 authenticated paintings from his enormous output have survived. His sons, Peter Brueghel the Younger and Jan, the Elder Brueghel (both of whom restored to the name the h their father had abandoned), and later imitators carried his style into the 18th century.
Henry Raschen
1854-1937
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.